Det känns i varje fiber i mitt sinne. Ja... Att vi är ett vi nu. Att vi är två. Och jag menar inte nåt romantiskt babbel om tvåsamhetens ljuva rosor. Nä. Jag menar att toapappret tar slut fortare. Jag menar att det tar längre tid att tvätta. Jag menar att kylskåpet aldrig har varit så fullt som det är nu. Jag hade ju mani på att handla mat redan innan, men i och med P:s intåg i mitt liv har det eskalerat. Och ändå... Vad är det med oss människor som gör att det är så bra att vara två? För det är det. Trots toapapper, tvätt och överfulla kylskåp.   

Torsdagar och fredagar har jag mellanpasset. Det är det vidrigaste. Man e liksom inte här, inte där. Man kommer lite försent för att göra skillnad och man stannar för kort för att hinna hjälpa, och man har liksom ingen koll på nåt. OCH dessutom måste man åka kollektivtrafiken i extrem rusning. Huuu. DET är vidrigt om något.   

Jag behöver ny musik oxå. Det är ju först islutet av oktober som julmusiken kommer och tills dess?? Är så trött på det jaghar i mobilen. Det är lite för mycket för att det ska va kul oxå. Jag kan inte ha för många val för då blir jag stissig och kan inte välja nånting. Hahah. Min diagnos är egentligen glasklar, undrar varför ingen gör nåt åt det?! Hhahahah...

Nä ok. Nu måste jag göra mig iordning och gå till jobbet och så där. Huuu. Jag MÅSTE börja plugga! GÖR det bara. Fan.

Jag återvände till sängen ungeför 01.13, vred mig några minuter, lyssnade på snark och sen somnade jag. Jag fick kanske 3 timmar behövlig sömn... Hu. Det kommer vara tungt idag.

Ska försöka komma ihåg att köpa tågbiljetter till helgen 28-30 september. http://www.nojesfabriken.se/livescen-och-nattklubb/kommande-spelningar/18-lilla-scen/484-gehannah Det kommer bli frikkin awsome. Måste bara be om ledigt fredagen, för det vore ju helt underbart med en extra dag:isch...  Hehhehe.

Jag har i alla fall på mig mina nya skor. Mmmhmmm.. Jag gillar dom. Lite rockigare än jag brukar men det passar mig. Tror jag. Hahahah, time will tell.

Oj, nu harjag så därna bråttom igen. Va faaaan?

Det var länge sen det var så här nu... Men inatt kan jag uppenbarligen inte få ro. Vete fan vad det beror på. Men jag får väl helt enkelt inse fakta. Att jag ska upp 04.30 gör inte saken lättare. Huuu.

Men jag har fått lyssna på mycket skit. Jag har försökt att inte ta åt mig av sagda skit men det är SVÅRT. Förbannat svårt. För jag tycker ju likajävladant. Jag tycker oxå kufen e dum i huvvet. Jag tycker oxå kufen maskar. Jag tycker oxå kufen suckar och jävlas. Jag tycker oxå HAN E DUM I HUVVET!!! MEn jag försöker ignorera det. Så, hur i helvete ska jag få dom andra två att sluta med skitsnacket? Va? Säg mig hur.   Jag orkar inte höra mer. Jag ska fan gå till chefen och säga som det är. Hon ville ändå ha ett snack angående hur spanjoren betedde sig på kvällsbeställningen för nån vecka sen. Så då kan jag dra alltihop. Lika jävla bra.

Jag har tvättstugan. Det får räcka så.  

och började försöka instalera medal of honor istället. Så nu har jag bråttom. Och det funkade inte ens.    Bläk

Berättade jag att min namnbricka på jobbet har blivit lite sliten? Hmm, nja det har den i alla fall och det är såklart bara på e:et... = ett litet "e" som tappar färg blir ett "o". You do the math.

Jag har den där känslan igen. När det bara känns som om livet går. Det har liksom bara bestämt sig för att leva. Och det kan ju nästan låta bra, men det är det inte. Det är tröstlöst. Jag sover, jag går upp, jag dricker kaffe, jag åker till jobbet, jag jobbar med något jag inte tycker om, jag pratar med folk jag inte egentligen vill prata med, jag äter, jag åker hem, jag duschar, jag går och lägger mig, jag sover.  Är det här allt? Ska det vara så här? Finns det nåt mer? Jag vet varken upp eller ner just nu. Det känns tråkigt. Jag kan inte säga att jag är ledsen heller. Jag är mer... Likgiltig. Fast samtidigt glad. För nu för tiden är jag oftast glad. Jag har börjat fundera över drickandet igen. Jag är nog inte klar med den proceduren. Eller så är det så här det funkar, man håller sig nykter och periodvis tänker man på det.. Peridvis händer ingenting och livet bara är. Just nu tänker jag i alla fall. Och jag tänker: Jag e ta mig fan nykter. Och det är bra. Jag VILL INTE dricka. Ni andra kan dricka hur mycket ni vill. Och ni kan knarka oxå för den delen. Det är ert val. Men kom ihåg att det är ett VAL. Som ni gör. Jag har gjort mitt val och jag är nöjd med det. Riktigt nöjd. Och jag kan inte lova att jag kommer finnas här när ni väljer att dricka. Eller knarka. För det där tillhör inte mig längre. Jag vill inte ha det.   

Jag svamlar, men det är så här jag tänker i alla fall. Asch, inte fan vet jag, jag känner mig alldeles för pretto ibland. Det värsta är bara att jag varken kan eller vill sluta med det.

Jag ska avrunda nu och gå och lägga mig... Allt jag vet är att slipsen, likt solen, går ner i väst.

Vi klarade den. Krisen. Den första. Vi bestämde oss nämligen för att åka till IKEA igår. Och det mina vänner, e inte det lättaste! Hahahha... Nä, skämt åsido, det gick toppen. Vi kome hem med en skärmvägg och en skomöbel. SÅ nu ser det riktigt skapligt ut. Just en matta oxå. Det enda som var lite si så där är att P tycker om såna färger som jag tyckte om förut, för länge sen. Lite neon och så där. Och jag vet inte. Men jag får väl lära mig att kompromissa helt enkelt, hahahah   .  

Och så är det måndag. Ännu en måndag, OCH jag har bråttom. Såklart, vad vore en måndag utan stress? INGENTING

SÅ vi hörs sen då? Over n´out.

Nya löparskor för både mig och P, står på schemat. Själv har jag redan hunnit jogga skogsrundan, bråka med mormor, fika och få pengar av mormor och nu äter vi frukost.

Heheheh.. Herregud sicket tråkigt inlägg.

Ordtorka, ingen.