Jag råkade snubbla in på en profil på facebook nyss, och så vidare till en annan från den, och så vidare och så vidare. Va många människor det finns i den här staden alltså. Man har sånt tunnelseende när det gäller den egna personen och MIN omgivning. Så lustigt.

Idag är det fradag!! Den här veckan sprang iväg, vilket är bra?? Eller nja, bra eftersom sommaren kommer närmre och närmre, dåligt eftersom jag inte hinner med mitt liv. Allt det där som jag ska göra liksom. Jag har hittat ett telefonnummer till en studievägledare, men jag hittar inte tiden att ringa. Tydligen måste man jobba när man är på jobbet?! Konstigt, men sant.

Nästa vecka... Kommer bli apjobbig, två sena kvällar och en massa skit. En massa skit. Men, varför tänka på det nu? Hahaha jag har ju hela helgen på mig.

Over

...men NEJ det var ingen mindblowing revelation a´la "helvete vad jag älskar att träna!!!! Varför har jag inte gjort det på så länge??!?!!?!?" Nej. Vet du? Det va typ inget. Eller jo, det var TRÅKIGT, (men minns att jag enbart pratar om själva TRÄNINGEN, det kommer fler sidor av detta mynt). Ja jag vet, jag hade kanske inte bästa förutsättningarna... Men va fan. 30 min på cykel och 30 min på nåt gång/spring/jogg inte fan vetjagvaddetvar!! Så från och med nu tänker jag gå 1 gång i veckan, jag tänker pina mig igenom 1 gång i veckan, och sen får det fan va bra. Jag ska verkligen försöka att inte äta fett med socker VARJE dag. Men jag behöver det ibland. Annars vill jag inte leva. 

Men helt allvarligt. Hur jävla förnedrande är det inte? Man kommer in på friskis... Man TAR AV SIG SKORNA. Mmm, för det är nämligen ett vuxendagis. Det e så det känns. Sen går man i strumporna och full vintermundering 2 trappor upp, med väskor och allsköns skit, till ett minimalt omklädningsrum, där dom två larviga draperierna inte döljer oss nakna kvinns det minsta. Speciellt inte vi som inte e size zero. Herregud. Självklart har dom placerat två soffor precis utanför dörrarna oxå. Mmmm. Så där sitter dom som är klara och bara totalglor på de nakna ofärdiga, varje gång dörren öppnas och draperierna flyger all världens väg. Hmm. Ja du fattar. Vidrigt. Det här BETALAR jag för. Det finns alltså tusentals människor som svälter ihjäl, VARJE DAG. Det pågår krig med död som enda utväg as we speak. Barn blir mobbade. Djur blir plågade. Människor är hemlösa. Men jag?? Jag BETALAR för allt ovanstående. Det är ta mig fan galenskap. 

Jag vill ha godis. Min kropp kräver godis som någon form av kompensation tror jag. Men, nej. Godis får man på lördagar från och med nu. Puh. Tur att det e fredag... Eller ska jag få godis på fredag? Nej. Lördag.

Jag kan ju tillägga att bilder. Neee. Det blire inget med. För jag FATTAR INTE TELEFONJÄVELN. Grah. Syster får ha undervisning till helgs.

Over n´out   

Japp. Skulle gjort det igårkväll, sket i det. MEN gjorde det nu på morgonen. Fast jag vet av erfarenhet att det svåra inte är att få med sig grejerna, det svåra är att faktiskt ta sig dit. Efter jobbet när man är som mosigast. Mos.

Men, Wish me luck.  

Det tråkiga med ny telefon. Vart är all min musik????? Huh? Fan. Jag hatar förändringar. Speciellt såna jag inte valt själv. Vad har jag för diagnos... Autistisk? Inte fan vet jag, tråk är det oavsett.

Nu blire jobbe.

En grej till... Min jävla skitmobil gick sönder på riktigt idag. Men jag fick systerns "gamla"   Så nu har jag tydligen en sån därna s*m*r*t telefon. Höhöhhö

Go´natt. Igen.

Tror jag missade att blogga när jag kom hem... Hmmm? Anywhoooo... Körde en sån jävla typiskt mig-grej: Har lyckats stå emot sockersuget hela veckan, kommer hem, funderar över middag... Hmmm, tänkte jag, Våfflor kanske? Våfflor med en MASSA SOCKER på.. Mmmmums. Och jag inser inte vad jag har gjort förrän jag har sista ( av 3 st ) nästan  helt inskyfflad i munnen. Mmmm, sug på den du. Så nu får jag börja om. Men jag har ju lovat mig själv att gå till friskis för premiär imorgon. Och ja.. Då får jag väl hålla det och kanske, kanske kan mitt samvete tillåta att den här våffelfreenzien får passera obemärkt... Men jag vet inte. Jag var så stolt. Vi har liksom VÄRLDENS bästa morotskaka på jobbet, och jag har sagt nej. Varje dag. Nej. NEJ. Nej. Mmmm.

Annars gick dagen skapligt. Jag TÄNKER inte analysera mer. Vägrar. Jag tänker utgå från att alla gillar alla och att världen egentligen är puffiga moln, som gillar varandra. Mmm. Det blir bäst så.

För mycket svammel. Jag gillar det inte ens själv. Så...:

Go´natt

Jag har jätteont i handleden till och med.

Idag ska bli en bra dag. Idag ska bli en bra dag, idag ska bli en bra dag.  

Jag har ju såklart inte gjort som jag sa att jag skulle göra. Jag läste aldrig boken ( det är en tunn liten rackare och man kan lätt läsa den på en kväll ) Jag somnade för tidigt och jag vaknade med jobbet i tankarna. Typ: "Ska jag sjuka mig? Illamående? Migrän... jag skulle gjort så... Är det mitt fel. Vad hände där? Idag ska jag inte..." Så nu måste jag SLUTA tänka. För jag hamnar liksom alltid i Jag*måste*sluta-läget, när jag känner att jag inte har nåt annat val än att SPRINGA till chefen och skrika: Jag säger upp mig!!! Så. Nu. Ska. Jag. Sluta. TÄNKA.  

Jag måste köpa träningskor. Utan det kan jag inte träna. Ok. Tänka på annat.   

Men. Idag ska bli en bra dag. Idag ska bli en bra dag!!!

Min hjärna... Alltså jag fattar inte. Ena sekunden tänker jag bra tankar och så smyger sig en liten jävel in och viskar: "ja men tänk om det är så häääär??? Dom kanske sa så för att jävlas. Dom kanske e ironiska. Dom kanske e falskast i Världen. Dom kanske vill att du ska klanta dig." Fy fan. Och det här kommer låta än mer pretto än vanligt, men ja.. Vi vet ju redan...   

Detta slutar nu. Jag tänker inte analysera. Jag stänger av. Jag stänger ned. Nu får det vara nog. Och Jenny för helvete. Behandla andra som du vill bli behandlad själv. Ok. Och så slutar du upp att grina. Ta kontroll.    

Annars har dagen varit jävlig. Men det ska vara så ibland. Och jag hade ett missat samtal. Från ett av företagen jag var på under Uniflex. Ja, det där företaget jag var på när jag gick på intervju, ganska direkt innan JAG FICK SPARKEN. Ja... Vad ska man säga... Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Tydligen har hon jobb åt mig. Nu. Weird. Men, men. Man får se det possitiva. Hon måste ju tyckt jag var bra i alla fall. Trots allt. 

Nu ska jag lägga mig i sängen och återigen läsa en av Mia Törnbloms böcker. Det är sånt som gör mig pretto. Men jag e fan hellre pretto än ledsen för att jag.. Hrmf, "blir dåligt behandlad..." Usch. Skämmes.

Go´natt 

Jag gick och la mig vid tio igår somnade kanske vid halv elva, elva. SOV HELA NATTEN. Mmmm. Jag sov BRA hela natten. Kvällarna innan har jag fan gått o lagt mig typ nio. Inte konstigt om man vaknar och e pigg. Jag tror faktiskt bara jag behöver typ sex timmar. Då är det som bäst. Jag måste lyssna på mig själv... Eller som jag skrev till Stinis: Vi kanske är lite för hollywoodiserade.. Livet ska vara så topp jämt, och... Nix, no can do. Livet är inte så i verkligheten... Men oavsett vad, tänker jag ha en bra dag idag också.

Gissa dagens låt: "I like your looks, i love your smile..." och den som använder google får leva med det. Det kallas fusk.     Och jag är ute efter titel OCH artist..

Ja just det ja.. Jag kan inte läsa tankar. Bara så ni vet. Och bara för att något är självklart för dig... Så betyder det inte att det är det för mig. Och jag tänker poängtera, som det lilla pretto jag är... Livet e för kort för att gå runt och vara sur och grinig, vafan... Och det är för kort för att spenderas med skitsnack, rättfärdighet och tråkiga tankar. Kom ihåg att du har den här gången, gör nåt bra av den! Vi är våra egna mästare, och vi bestämmer själva. Prettolektion nr 2000, slut.  

Nu blir jobb. Tjo.

Jag avslutar med världens bästa katt: Satan på julafton Satan i mellandagarna