Vaknade av plogbilen vid sex imorsr, det va lagom kul. Har sovit lite muppigt, vaknade 00.12 av ingenting, hade lite svårt at somna om men sen väcktes jag av plogen, som sagt. SKumt. 

Idag har jag handledning, det känns jobbigt. Jag har inte förberett något och min lärare kommer skälla på mig. Med viss rätt såklart. Men... Ja hela uppgiften är lite förvirrande och det känns som att vi gjorde EXAKT samma sak för bara några veckor sen! Så. ???

Sa jag att jag lagade jättegod mat igår? Nä, det sa jag nog inte men det gjorde jag. Pasta med kotlettbacon, champinjoner och vårlök. Och grädde. Mums. En anna bra sak med att vara singel: jag kan handla vad jag vill utan att ta hänsyn till en andra person och jag kan laga vilken mat jag vill, av samma orsak. Jag är ju en bargin-människa och inte nödvändigtvis vegetarian. Finns det billigt kött så köper jag gärna det. Igår sålde dom ut köttbullar för 10 spänn och det här kotlettbaconet för 8.90 Tänker att det får vara så nu. Jag är ju fattig som en råtta så varför inte? Så kan jag fundera på det etiska med köttätande efter att studietiden är över? Jag vet, egentligen inte smart att skjuta på sånt, men... Jag gör det just nu iaf.

Jag är så orolig för landet! Det har snöat ganska mycket och det är superallt ute. Jag skulle verkligen behöva åka ut dit och skotta, så inte tältet går sönder! Det skulle vara så typiskt. Men nu är det så att P har nycklarna eftersom jag har sagt att det är ok att han har kvar båten till våren, och eftersom han ska rensa därute. Tanken var att jag skulle säga till honom att han får ta ansvar för snöskottning och etc men det har jag inte gjort. Och eftersom jag måste

B O K S T A V E R A ut alla min tankar för att han ska förstå så antar jag att han inte fattar att han ska göra det. Förståeligt på ett sätt, helt OFÖRSTÅELIGT på ett annat. Och nu är det så att jag VERKLIGEN INTE VILL HÖRA AV MIG TILL HONOM NÅT MER. Jag vill inte. Jag börjar precis bli liiiiiite ok, och det är nog tack vare: 1. Nyår i Karlstad är avklarat och det känns BRA. 2. Vi har inte pratat på över två veckor, snart tre och det känns också BRA! Så... Vafan gör jag? Undrar om jag ska be jessica höra av sig till honom... Det gör hon säkert om jag ber henne. Jag ska inte slösa mer energi på honom och därmed basta.

Nä nu måste jag snart gå ut till tåget. Ajöken.