Börjde med att älta. Fortsatte älta samtidigt som jag insåg att jag bara har 30 min lektion på morgonen och sen inte lektion förrän 13.00 Fortsatte tänka på ledsamheter, och så började jag gråta. Sen ältade jag lite mer och och plopp, så skickade vår lärare ut att han är hemma med sjukt barn, vilket betyder att jag borde ha åkt in till 30 minters passet och för att sen kunnat åka hem. MEN, nu är det försent för jag väntade med att göra mig iordning.   Ok, skit samma. Får ta en "sjukdag"... Eller nja, en hemmadag med x-files istället. Ska beställa kurslitteraturen och sen får det vara. Hoppas csn kommer snart. Tänker mig att lägga undan 6000 denna måndaden och med lite tur kan jag lägga undan 1000 kr i månaden fram till sommaren och då borde jag ha råd med en helt ok bil, och kanske en hund. Vi får se. Jag har fått såna extrema tvivel till min person, och jag tänker mig att en hund kommer få mig att känna lite tillit igen. Alltså, jag har svårt att föklara, men just nu känns det som att jag är omöjlig att älska. Jag vet, D R A M A Q U E E N, men det går liksom inte att skaka av. Och jag har hört så många som bara: min hund var min räddning. Och jag behöver kanske inte "räddas" men jag behöver fan få tro på mig själv igen. Asch, jag svamlar. Livet blir vad det blir. Ajöss