Har sovit som en mupp. Har ont överallt. Hade små uppehåll från gråten under kvällen, men grät mig till sömns. Jag hatar det här. Hur det bara kan gå upp och ner som en jävla berg-och dal bana. Ena dagen lycklig, andra dagen så krossad att jag på riktigt inte håller ihop. Stannar hemma från skolan idag. Vet att jag inte borde, men jag orkar verkligen inte. Jag vill inte. Och jag vill verkligen gå på middag med Emma ikväll och risken är att om jag går till skolan blir jag helt slut och orkar inget ikväll. Så jag offrar skolan för mitt sociala liv. Jag behöver det.

Jag verkar ha fastnat i nån typ av gråtloop, jag kan liksom inte sluta. Och det borde jag kunna, jag har ju haft flera dagar senaste tiden helt utan gråt. Så varför? Eller. Nu ljuger jag. Jag berättar ju inte allt här i bloggen... En del behåller jag för mig själv... Jag vet varför och jag vet vad jag måste göra. Det är bara så svårt. Får dra fram sinnesrobönen. Den hjälpte mig ju en gång i tiden...

Ajö