Jag vet att jag skrev imorse, och jag menar... Tre månader är ju lång tid. Och även om det stundtals har känts som evigheter så har det ändå gått fort. Inte för det gör varken till eller från, MEN det gör att våren kommer närmre. Imorgon är det FEBRUARI ta mig tusan. Februari brukar alltid gå fort.    

Har postat grejerna. Det blev ÅTERIGEN dyrare än jag trodde. Fattar inte hur det inte kan stämma när jag räkanr ut på tradera och sen bara, näpp! Och så stämmer det inte när jag kommer till affärn. SKit. Men, ja. Livet. Mer plats i garderoben och jag gick ju inte back, så. La upp en till annons, den där jäkla Calvin Klein pyjamasen jag fick av P första julen. Har aldrig använt toppen, och växte ur byxorna ungefär två dagar efter att jag fått dom. Så varför behålla den? Har inte gillat den ändå och det verkar ju vara märkesgrejer som går bäst på tradera. Skumt nog. Fattar inte hur han tänkte. Men det är ju inget nytt.

Har kommit till sässong 6 på x-files. Vissa avsnitt är så jävla skumma. Heheh... Riktigt humoristiska. Och andra är superallvarliga med hot från en regering som styr allt och alla. Haha. Men bra är det likväl.

Storhandlade när jag ändå var nere i centrum. Nu borde jag inte behöva köpa annat än vardagsgrejer, typ mjölk och ägg och sånt. Har frysen och skafferiet fullt och tänkte göra en sport av att faktiskt börja laga mat av det jag har och inte bara köpa på mig mer och mer. Sen får vi se vart det landar, men... Ja. Så tänkte jag. Det är väl det enda som är skönt med att vara singel: äta vad en vill, när en vill hela tiden. Haha. En sak som jag har märkt är att tiden är annorlunda för mig just nu. Jag har nästan slutat kolla klockan, och går på nån inre variant. Äter när jag är hungrig, somnar om jag blir trött och så vidare. Det gjorde jag aldrig med P. Inte innan honom heller för den delen...

Har märkt att jag tänker: först var jag med P  men nu är jag inte med P. Men sen ändrar jag mig och tänker: FÖRST var jag ensam. Sen var jag med P och nu är jag ensam igen. Vet inte vilket som är bäst. Värdelös känner jag mig.

Nu blire liggsår i soffan igen. Ajöss      

Tre månader har passerat. Lite mindre, men still... Tre månader av den här jävla hjärtekrossen. Det känns fortfarande som att det aldrig kommer gå över. Jag hatar dom här känslorna. Jag hatar ensamheten och känslan av att vara icke älskvärd. Igår kväll slog det mig att kärlek inte är min grej. Jag väljer konstant fel och det är inte deras fel. Det är mitt eget. Jag hade en taskig barndom, och det är det som visar sig. Men jag vet inte hur jag ska göra för att bli bekväm med det. Liksom... Komma igenom det. Reda ut det. Lösa problemet... Kommer jag någonsin kunna njuta av livet igen? På samma sätt som innan det här? Jag vet att jag låter så där dramatisk och hollywoodesk igen (larv) men jag menar inte riktigt så storslaget. Jag känner bara att det JAG hade med P, så lycklig som JAG var... Det kommer inte igen. Och kommer det, så är det ändå något annat. Jag vill gärna bli kär igen men jag har inget hopp om att det ska ske. Känner ändå inte att jag orkar. För typ ett år sen vet jag att vi pratade om förhållanden på en fika i skolan. Och jag minns tydligt att jag sa: om P dumpar mig är det kört. Då är jag ensam resten av livet. Jag kommer inte orka med att dejta igen. Undrar om jag visste inom mig vad som var på väg att ske?

Jag vill ju inte ge honom min energi men det verkar stört omöjligt att sluta. Jag vill sluta med ätandet och ledsamheten. Jag vill sluta med saknaden och tankarna om hur livet kunde ha blivit. Jag vill sluta ångra mig. Först tänkte jag: hur länge får en vara ledsen efter en dumpning? Men nu tänker jag att jag är ledsen hur jävla länge jag vill. Det är kanske inte bra och det är kanske inte snyggt men det skiter jag i.

Jag längtar så mycket efter sommaren att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har stopp på vägen dit (årsmöte med föreningen, då jag ska säga upp båtplatsen och avsäga mig som bryggfogde) som kommer vara jobbigt men inte så jag inte klarar av det. Sen ska jag njuta av mitt landställe. Min lilla husvagn och mitt tält. Fortsätta mitt bygge och få det som jag vill ha det. Koppla in avloppet ska jag göra. Haha sköna planer. Åh vad jag hoppas löken jag satte i höstas tar sig och bara exploderar om några månader. Det kommer bli magiskt. Bara inte rådjuren äter upp dom. Och bara han tar bort båtjäveln innan jag börjar åka ut. Vill inte veta av den. Jag är ta mig fan för snäll.

Jag vill släppa taget. Men jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte känna mig så här jävla ledsen dum ensam gammal värdelös. Jag vill bli mig igen.

Idag har jag ett mål. Posta kappan och klänningen. Borde göra det direkt nu så jag kan ligga i soffan resten av dagen. Ajö

Även om jag, som student, har jävligt mycket fritid, så är det något specielt med helgen. Jag bara älskart. Har börjat lördagen med att sticka klart sockan och påbörja en ny... Det blir en variant jag aldrig har gjort förr, och det är ju alltid kul... Tror den är snabbstickad om inte annat.. Hehe. Men det ska nog bli en present så jag ska inte prata alltför mycket om det. 

Försökte mig på att rensa datorn i gårkväll. Tog bort en massa skit och säkert en del som inte var det. Heheh, jag kan ju inget om sånt där och har gjort fel förr. Men å andra sidan går jag ju bara och väntar på att datorn ska krascha så då gör det ju inget om jag försöker. Kraschar den så är det så. Hehe... Den verkar ha blivit något snabbare, och jag tror det bästa var att jag tog bort AVG. Hade laddat ner nån free trial grej och det var nog den som gjorde datorn så superseg. Vill ha AVG, för det är bra, men det ska vara AVG free. Mmm. Nu vet jag. 

Handledningen gick sådär. Jag hade missförstått litegrann, men å andra sidan har vi tre veckor på oss att göra det denna gången så jag tror jag hinner. Men det slutar nog i alla fall med att jag sitter sista dagen och stressar. Som vanligt. Haha.

Jag funderar på att försöka sätta upp vävstolen idag. Ska plocka undan lite i köket och så ha den där. Det skulle vara så nice att kunna sitta och väva på kvällarna... Varva vävning med X-Files. Mmmmm... Drömliv. Hehe... Eller så hamnar jag bara i soffan och degar. Det är en trolig utgång. Idag har jag ett lugn i magen. Det känns ok, nästan bra och det är ju antagligen bara att njuta så länge det varar. Om lite mer än vecka ska jag göra provdyket. Jag är superpeppad och hoppas jäkligt mycket på det här. Som en ny hobby. Men vi får se, Först provdyk, sen känna efter. Det är ju en dyr hobby, som jag inte kommer kunna hålla på med överdrivet mycket och då är det kanske bättre att lägga pengarna på annat? VI får se hur det utvecklar sig.

Nu ska jag ta en liten paus och dra igenom ett X-files. Sen vävstol?? Ajö     

På vägen hem från skolan nyss började jag tänka... Och jag tänkte lite på det här med hur saker och ting uppfattas... Och så tänkte jag på mig själv, såklart, och att det känns som om alla andra som blivit dumpade klarar sig så mycket bättte än mig.. Går vidare fortare, slutar älta snabbare och ja allt sånt där... Men sen insåg jag att de personer som inte känner mig så väl, som inte heller läser bloggen, de måste ju "se" den delen av mig som har gått vidare. Som inte är ledsen hela tiden och som klarar sig bra. Det bara slog mig som så konstigt. För det känns ju och då tror jag gärna att det syns. Men det är inte alls säkert.. Snarare tvärt om. Skumt....

Vaknade av klockan, 6.30 Snoozade typ 3 gånger, och masade mig sen upp enbart på grund av extrem kissnödighet. Fixade kaffe och satte igång datorn. Nu ligger jag i sängen igen och dricker sagda kaffe och spelar candy crush. Borde verkligen gå upp. Men vi har handledning idag och jag blev indelad i den sista gruppen, så jag börjar först 10.15 Skönt på ett sätt, jobbigt på ett annat. Jag vill ju får saker undangjort, gillar inte att dra ut på måsten... Men men. Vet inte ens vad jag ska ta med så det är bara att jag har lite tid över...

X-Files igår var toppen!! Det fick mig att ännu mer vilja se resten av de gamla för jag inser att jag har glömt så mycket... Minns ingenting från sista säsongen. Hmmm... Har jag ens sett den? Ingen vet. Men jag kommer se den inom en inte alltför lång framtid!

Igår hade jag tvättstugan vilket gick bra, fick dock springa dit i första reklampausen av x-files för att hämta hem allt. Sen satt jag och vek det i soffan samtidigt som jag kollade på tv:n. Det var en bra lösning... Hehe.

Håller på att sälja lite olika kläder på tradera. Det är en klänning och en kappa och em tröja. Köpte allt för länge sen och kommer aldrig kunna ha dom. Så jag slängde ut dom för en krona styck och hoppas på det bästa. Det är i nuläget 2 som "fajtas" om kappan som är uppe på 21 kr och 4 som "fajtas" om klänningen som är uppe på 6 kr. Haha! Ja jag kommer ju inte bli rik på detta, that mutch is clear.. Men jag ville mest rensa garderoben och får jag några kronor är det ju trevligt... Och jag gör ju någon glad, som får ett fint plagg till vrakpris! Det e bra... Karma.

Jag vill tatuera mig. Fan. Måste ta mig i kragen och gå och få tyglapparna ifyllda. Hrmf... Kanske gå dit idag och åtminstone fixa en tid?? Det vore ju bra. Mmm, om jag kommer ihåg.

Nä nu är det nog dags. Up up and a way!!!

Det regnar ute. Det skulle ju liksom vara vinter och snö och minusgrader? Men det är ett evigt jävla regnande och det är så jävla grått och trist. Egentligen skulle jag tacka P för att han dumpade mig den här årstiden och inte på nån annan. Nu när allt ändå är åt helvete... Är det så konstigt att jag allra helst ligger i soffan i fosterställning, tryckt mot ryggstödet med kuddar omkring mig som en liten borg? Är det så konstigt att jag inte orkar plugga?

Jag är så jävla bitter just nu. Ber till alla krafter som finns att det ska gå över. Nångång! Fy fan. Jag är så trött på det här. Jag är så trött på mig själv och min ledsamhet. Jag är trött på alla tankar. Så jävulskt trött.

Så jag lägger mig väl ner då och sätter igång ännu ett avsnitt x-files. *suck*

#kännermiglarvigastivärlden #dramaqueen

Jag har varit duktig och inte läst inläggen jag skrivit de senaste tre åren, utan bara det från det fjärde året då P inte fanns i mitt liv. Det har varit bra. Men idag, av alla dagar gick jag in på det som skrevs för ett år sen... Och självklart visade det sig att jag och P hade det jobbigt... Som jag har förträngt. När jag läste det minndes jag såklart, men fy fan vad dum jag känner mig nu. Hur kunde jag tro att det liksom blev bättre efter det? Det blev ju sämre, men jag var för blind. För upplindad i "bilden" av vårat förhållande och hur jag menade att P var den rätta för mig. Hur kunde jag inte se alla tecken? Hur kunde jag vara så dum. Nu sitter jag här och det är ta mig fan mitt eget jävla fel. Det är tur att det här inte är en videoblogg, du skulle vara så trött på mitt fula, av gråt förvridna ansikte vid det här laget. Jag orkar inte gråta mer. Jag vill inte. Hur fan kunde det bli så här? Och VARFÖR lyssnade jag på Dockhemmet av Afzelius även idag?!?! Självplågeri.

Men det kanske är det som krävs? Lite själ(v)plågeri för att få ut den sista gråten. FÅ ur mig den sista sorgen. Eller, nja, få ur mig var kanske lite optimistiskt, så lätt går det nog inte... Men ja, få ur mig något av det som gör ont. Det kommer gå över... Det kommer bli bra. Låt tiden gå. Låt det ta den tid det tar... Och tröttnar du på att läsa om det får du strunta i att gå in här. Det kommer dröja innan jag kan sluta älta.

Idag måste jag plugga, lite. Ska hitta något att göra uppslaget om, och tänker väl att det får bli textil, för det är det jag älskar. Men först ska jag ner till centrum och hämta ut mormors "lön". Har lovat att hjälpa henne, och då är det bara att bita i äpplet. Ikväll har jag tvättstugan, och det betyder att det är dags att byta sängkläder. Mums. Ska försöka hinna läsa en del i kurslitteraturen också. Sen ska jag klura ut hur jag TiVo:ar in X-files inför kvällen. Yey! Nu ska jag klä på mig och få mina måsten gjorda. Ajö   

Vara så negativ... Men jag är dessvärre det just nu. Sorry. Hade ett par bra stunder ikväll när jag kände lite olika bra känslor. Dom kommer snabbt och är över i nästa andetag men dom är iaf där... Låt tiden gå. Ta den tid som behövs. Ok. Will do. Helt plötsligt kommer en text rad ur en Afzelius låt in i huvvet: "...det är mycket ensamt här ikväll..." Ja vad ska jag sägs? Fy fan vad det suger att vara dumpad.

Godnatt.