Jag vet att jag skrev imorse, och jag menar... Tre månader är ju lång tid. Och även om det stundtals har känts som evigheter så har det ändå gått fort. Inte för det gör varken till eller från, MEN det gör att våren kommer närmre. Imorgon är det FEBRUARI ta mig tusan. Februari brukar alltid gå fort.    

Har postat grejerna. Det blev ÅTERIGEN dyrare än jag trodde. Fattar inte hur det inte kan stämma när jag räkanr ut på tradera och sen bara, näpp! Och så stämmer det inte när jag kommer till affärn. SKit. Men, ja. Livet. Mer plats i garderoben och jag gick ju inte back, så. La upp en till annons, den där jäkla Calvin Klein pyjamasen jag fick av P första julen. Har aldrig använt toppen, och växte ur byxorna ungefär två dagar efter att jag fått dom. Så varför behålla den? Har inte gillat den ändå och det verkar ju vara märkesgrejer som går bäst på tradera. Skumt nog. Fattar inte hur han tänkte. Men det är ju inget nytt.

Har kommit till sässong 6 på x-files. Vissa avsnitt är så jävla skumma. Heheh... Riktigt humoristiska. Och andra är superallvarliga med hot från en regering som styr allt och alla. Haha. Men bra är det likväl.

Storhandlade när jag ändå var nere i centrum. Nu borde jag inte behöva köpa annat än vardagsgrejer, typ mjölk och ägg och sånt. Har frysen och skafferiet fullt och tänkte göra en sport av att faktiskt börja laga mat av det jag har och inte bara köpa på mig mer och mer. Sen får vi se vart det landar, men... Ja. Så tänkte jag. Det är väl det enda som är skönt med att vara singel: äta vad en vill, när en vill hela tiden. Haha. En sak som jag har märkt är att tiden är annorlunda för mig just nu. Jag har nästan slutat kolla klockan, och går på nån inre variant. Äter när jag är hungrig, somnar om jag blir trött och så vidare. Det gjorde jag aldrig med P. Inte innan honom heller för den delen...

Har märkt att jag tänker: först var jag med P  men nu är jag inte med P. Men sen ändrar jag mig och tänker: FÖRST var jag ensam. Sen var jag med P och nu är jag ensam igen. Vet inte vilket som är bäst. Värdelös känner jag mig.

Nu blire liggsår i soffan igen. Ajöss      

Tre månader har passerat. Lite mindre, men still... Tre månader av den här jävla hjärtekrossen. Det känns fortfarande som att det aldrig kommer gå över. Jag hatar dom här känslorna. Jag hatar ensamheten och känslan av att vara icke älskvärd. Igår kväll slog det mig att kärlek inte är min grej. Jag väljer konstant fel och det är inte deras fel. Det är mitt eget. Jag hade en taskig barndom, och det är det som visar sig. Men jag vet inte hur jag ska göra för att bli bekväm med det. Liksom... Komma igenom det. Reda ut det. Lösa problemet... Kommer jag någonsin kunna njuta av livet igen? På samma sätt som innan det här? Jag vet att jag låter så där dramatisk och hollywoodesk igen (larv) men jag menar inte riktigt så storslaget. Jag känner bara att det JAG hade med P, så lycklig som JAG var... Det kommer inte igen. Och kommer det, så är det ändå något annat. Jag vill gärna bli kär igen men jag har inget hopp om att det ska ske. Känner ändå inte att jag orkar. För typ ett år sen vet jag att vi pratade om förhållanden på en fika i skolan. Och jag minns tydligt att jag sa: om P dumpar mig är det kört. Då är jag ensam resten av livet. Jag kommer inte orka med att dejta igen. Undrar om jag visste inom mig vad som var på väg att ske?

Jag vill ju inte ge honom min energi men det verkar stört omöjligt att sluta. Jag vill sluta med ätandet och ledsamheten. Jag vill sluta med saknaden och tankarna om hur livet kunde ha blivit. Jag vill sluta ångra mig. Först tänkte jag: hur länge får en vara ledsen efter en dumpning? Men nu tänker jag att jag är ledsen hur jävla länge jag vill. Det är kanske inte bra och det är kanske inte snyggt men det skiter jag i.

Jag längtar så mycket efter sommaren att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har stopp på vägen dit (årsmöte med föreningen, då jag ska säga upp båtplatsen och avsäga mig som bryggfogde) som kommer vara jobbigt men inte så jag inte klarar av det. Sen ska jag njuta av mitt landställe. Min lilla husvagn och mitt tält. Fortsätta mitt bygge och få det som jag vill ha det. Koppla in avloppet ska jag göra. Haha sköna planer. Åh vad jag hoppas löken jag satte i höstas tar sig och bara exploderar om några månader. Det kommer bli magiskt. Bara inte rådjuren äter upp dom. Och bara han tar bort båtjäveln innan jag börjar åka ut. Vill inte veta av den. Jag är ta mig fan för snäll.

Jag vill släppa taget. Men jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte känna mig så här jävla ledsen dum ensam gammal värdelös. Jag vill bli mig igen.

Idag har jag ett mål. Posta kappan och klänningen. Borde göra det direkt nu så jag kan ligga i soffan resten av dagen. Ajö