Vara så negativ... Men jag är dessvärre det just nu. Sorry. Hade ett par bra stunder ikväll när jag kände lite olika bra känslor. Dom kommer snabbt och är över i nästa andetag men dom är iaf där... Låt tiden gå. Ta den tid som behövs. Ok. Will do. Helt plötsligt kommer en text rad ur en Afzelius låt in i huvvet: "...det är mycket ensamt här ikväll..." Ja vad ska jag sägs? Fy fan vad det suger att vara dumpad.

Godnatt.

Idag ska vi på studiebesök på europas enda kvarvarande sidenväveri som lägligt nog ligger i sthlm. Jag utgår från att jag kommer bli flabbergasted och upp över öronen förälskad. Vill börja sy slipsar av någon anledning... Såna behöver ju nödvändigtvis inte vara i siden men det är ju vackert. Och så vill jag åka på en sidenresa, för inhandling och inspiration. Ja, drömma kan jag iaf.

Det har varit en tung morgon. Jag känner mig så där hopplös och icke älskvärd igen. Det är en förlamande känsla... ? Jag vill så gärna hitta tillbaka till mig själv, till den där starka varelsen som sket i allt annat än min egen lycka. Sitter fortfarande och önskar de senaste tre åren åt hellskotta, dom känns som slöseri med tid och kärlek. Jag vet att det inte är det men när det är tungt kommer dom känslorna vare sig jag vill eller inte. Livet är inte rättvist och ju förr jag inser det, desto bättre. Bitter? Ja, idag är jag det.