Och filmen igår var superkul. Det var vissa partier när jag skrattade så jag inte fick luft. Och ja, det var skönt. Men det skapade ju såklart något form av vakum och därför skrev jag nattens inlägg. Det känns bättre idag är allt jag kan säga. Inte bra, men bättre. 

Igår hann jag med att hjälpa mormor med lite handling, se typ 4 avsnitt X-Files och gå på bio och käka med syster. Det var over all en bra dag. Det var 10 minus hela dagen, och solen visade sig faktiskt lite. NÄr jag gick hem fårn mormor kände jag att jag borde tagit mig ut till skogen, men eftersom alla thermokläder är på Linneberget så fick det vara. Jag kan inte vara i skogen i -10 utan thermobyxor!! Nix. 

Idag kommer föräldrarna hit, och jag ska ge pappa en klippning. Sen kanske syster kommit hit en snabb sväng för att skjuts med föräldrna hem. Får se vad som sker... 

Sökte sommarjobb som reseledare i Turkiet igårkväll också... Det kan ha varit lite överilat för det är nog egentligen ett riktigt skitjobb, men å andra sidan, varför inte? Är ju verkligen inte säkert att jag överhuvudtaget kan få ett sånt jobb, men.. Som sagt varför inte. OM jag nu gillar att dyka och tar mitt cert vore det ju toppen att kunna vara någonstans där jag kan dyka, typ hela sommaren. OCH tjäna lite pengar samtidigt. Enda kruxet är lägenheten, men i värsta fall kan jag säkert hyra ut den till nån, om inte P vill bo här. Hade en crazy tanke att jag skulle flytta ut till landet till våren, och lösa problemet med möblerna och sen bara bo kvar där ute när vintern kommer?? Och om jag då blir av med lägenheten redan innan sommaren så sparar jag ju en hel del cash. Hmm?? Får se. Ska tänka på den. Göra en budget... Enda dyra med landet är elen, och den gör nog ända bara att det blir i princip samma som jag har nu i kostnad... Typ. Nä får räkna lite.

Ajöss

Har inte haft den känslan på ett par dagar nu... Men den slog till när jag kom hem från bion. Hur kunde jag vara så jävla dum? Hur kunde jag tro att det vi hade var värt något? Att det var på riktigt... Det var aldrig sant. Han var aldrig kär i mig och det spelar ingen roll hur jag än försöker tänka på annat, jag försöker inte tänka alls, jag försöker tänka framåt, men det gör fortfarande ont. Sjukt jävla ont. Jag undrar om jag någonsin kan tro på en annan person igen. Om jag kan tro på kärlek... Vet att jag låter dramatisk men det är så det känns så här på natten. Och då får det va så. Imorgon har det gått 9 veckor. Känns längre....

Nu ska jag, återigen spendera ett par timmar med den enda man som aldrig gör mig besviken... Godnatt #HarryPotter #orderofthephoenix