Tre månader har passerat. Lite mindre, men still... Tre månader av den här jävla hjärtekrossen. Det känns fortfarande som att det aldrig kommer gå över. Jag hatar dom här känslorna. Jag hatar ensamheten och känslan av att vara icke älskvärd. Igår kväll slog det mig att kärlek inte är min grej. Jag väljer konstant fel och det är inte deras fel. Det är mitt eget. Jag hade en taskig barndom, och det är det som visar sig. Men jag vet inte hur jag ska göra för att bli bekväm med det. Liksom... Komma igenom det. Reda ut det. Lösa problemet... Kommer jag någonsin kunna njuta av livet igen? På samma sätt som innan det här? Jag vet att jag låter så där dramatisk och hollywoodesk igen (larv) men jag menar inte riktigt så storslaget. Jag känner bara att det JAG hade med P, så lycklig som JAG var... Det kommer inte igen. Och kommer det, så är det ändå något annat. Jag vill gärna bli kär igen men jag har inget hopp om att det ska ske. Känner ändå inte att jag orkar. För typ ett år sen vet jag att vi pratade om förhållanden på en fika i skolan. Och jag minns tydligt att jag sa: om P dumpar mig är det kört. Då är jag ensam resten av livet. Jag kommer inte orka med att dejta igen. Undrar om jag visste inom mig vad som var på väg att ske?

Jag vill ju inte ge honom min energi men det verkar stört omöjligt att sluta. Jag vill sluta med ätandet och ledsamheten. Jag vill sluta med saknaden och tankarna om hur livet kunde ha blivit. Jag vill sluta ångra mig. Först tänkte jag: hur länge får en vara ledsen efter en dumpning? Men nu tänker jag att jag är ledsen hur jävla länge jag vill. Det är kanske inte bra och det är kanske inte snyggt men det skiter jag i.

Jag längtar så mycket efter sommaren att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har stopp på vägen dit (årsmöte med föreningen, då jag ska säga upp båtplatsen och avsäga mig som bryggfogde) som kommer vara jobbigt men inte så jag inte klarar av det. Sen ska jag njuta av mitt landställe. Min lilla husvagn och mitt tält. Fortsätta mitt bygge och få det som jag vill ha det. Koppla in avloppet ska jag göra. Haha sköna planer. Åh vad jag hoppas löken jag satte i höstas tar sig och bara exploderar om några månader. Det kommer bli magiskt. Bara inte rådjuren äter upp dom. Och bara han tar bort båtjäveln innan jag börjar åka ut. Vill inte veta av den. Jag är ta mig fan för snäll.

Jag vill släppa taget. Men jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill inte känna mig så här jävla ledsen dum ensam gammal värdelös. Jag vill bli mig igen.

Idag har jag ett mål. Posta kappan och klänningen. Borde göra det direkt nu så jag kan ligga i soffan resten av dagen. Ajö

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Gud, ge mig sinnesro. Att acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Ibland behöver jag påminna mig. ...

Nu har vi fått hit alla grejer. Det är totalt kaos. Haha. Vi är dessutom likadana så det lär ta några månader innan allt är uppackat. En låda i taget. Längtar efter skolan. Hatar verkligen mitt nya jobb. Hemstädningar is the worst. Men det är ju ...

Har totalt glömt bloggen. Men antagligen behöver jag den inte längre? Har ett förhållande där jag kan vara mig själv till 100% och vi pratar om allt. Behöver inte ventilera mig antar jag... Samtidigt saknar jag att skriva av mig. Vi ska flytta, t...

För många, för få. Livet är så jäkla flyktigt, vi vet aldrig vad som väntar... Och kan vi någonsin säga att vi känner en annan människa? Jag hoppas och tror du har det bättre där du är nu, Fredrik. Frid tillslut. Jobbade inte i helgen, det gick i...

Det är torsdag innan jobbhelg. Orkar egentligen inte alls jobba den här helgen. Det är mycket jobbigare att jobba helg när jag "jobbar" heltid under veckan. Det blir så fruktansvärt långt mellan ledigheten... Men en bra sak är lön. På fredag. Måste t...